Lars Winnerbäck – Vänner (Guitar)

Vanner (vänner) Lars Winnerback G D7/F# Em C Em Dadd9

                    Hm
Nu sitter han och sjunger igen;

                          C
skämt ur sin skrattande dvala.

              Em
Du ber honom tystna igen,

                   Dadd9
och låta händerna tala.

         G          Hm          D        C
Och han ler och förvandlas som pojkarna gör,

           G          Hm      Dadd9
när inget finns att teatra inför.

Och han tror han är förälskad igen. Det är så mycket i skallen. Men när Du säger: God natt kära vän, står Du påklädd i hallen. Och Du går och han krymper, som pojkar blir små när dom är nakna med kläderna på.

     G
För Du

                          D/F#
såg mer än min fåfängs gitarr.

                           Em
Du slet av en dräkt av en narr.

                          Dadd9
Och lät mina bjällror få falla.

Som nu när teater känns något befängt; i gryning när krogen har stängt faller bjällror från alla. Men mörkret faller bittert igen. Så han skrattar med ljuset. Du gråter i tystnad igen, med alla häxor i huset. Och han ringer och säger: Det mörker Du ser gör att stjärnorna märks lite mer. Så, han sjunger sina sånger igen. Och Du ler åt hans iver. Och när Du säger: Det ljusnar min vän, så sitter han redan och skriver: Ljuset blir större när natten tar form, och värmen blir mer värd i storm. Och Du tog del av min fåfängs gitarr. Du skratta' med enfaldens narr; två clowner som vråla' i natten. Som nu när teater känns mer relevant; när det enda är mörkt som är sant förstår jag dom flyende skratten.