Björn Afzelius – Duncan Brady (Guitar)

  D7
Polisman Duncan Brady kunde inte komma ihåg

       G7
Om han började i kåren -70 eller -72

     E7
Det kändes som om åren hade börjat flyta ihop

            A7
Och det var länge se'n han tyckte att han fick nå't vettigt gjort

    D7
Han satt i sin patrullbil och muttra' för sig själv:

           G7     A7               D7
"Jag borde slutat........för länge se'n"

    D7
Tju'fem år på Manhatten, först till fots och se'n i bil

    G7
Var som en ändlös vandring i en tunna full av skit

    E7
Han kände inte längre någon glädje i sitt jobb

        A7
För hur polisen än försökte så gick brottsligheten opp

     D7
Han stanna' sin patrullbil och tänkte för sej själv:

           G7    A7              D7
"Vi har förlorat.......för länge se'n"

    D7
Polisman Duncan Brady tog en kaffe på det fik

        G7
Där han fikat varje kväll i tjänst i drygt halva sitt liv

    E7
Han snegla' mot negressen bakom disken, där hon stod

    A7
Och sköljde glas och koppar som hon alltid hade gjort

    D7
Han tänkte: "Hon har aldrig nån'sin haft en ledig kväll;

            G7   A7              D7
Hon borde slutat.......för länge se'n"

    D7
Han titta' ut mot gatan, och den drägg som levde där

    G7
Hit vallfärdade dom som måste stilla nå't begär

         E7
Det stod langare och hallickar och horor överallt

      A7
Och i rännstenen låg alkisar och trashankar som svalt

    D7
Han tänkte: "42:a Gatan är ett jävla träsk

             G7       A7              D7
Dom borde sprängt den.......för länge se'n"

       D7
Duncan Brady hade hustru och en son på nitton år

     G7
Hans fru hade en älskare som hon träffa' då och då

        E7
Men det rörde inte Brady, han var less på kärringen

        A7
För hon tjatade från det hon vakna' upp på morgonen

       D7
Han skakade på huvudet och viska' för sej själv:

             G7      A7              D7
"Jag borde skilt mej.......för länge se'n"

    D7
För Brady var hans ende som en främling i hans liv

   G7
Så blir det när man inte hinner ge sin unge tid

       E7
Om den ene går till jobbet när den andre går i säng

   A7
Så ser man först i efterhand hur tiden far iväg

    D7
Han knäppte uniformsjackan och sucka' för sej själv:

            G7      A7              D7
"Han gled ifrån mej.......för länge se'n"

       D7
Duncan Brady reste sej försiktigt för sin onda rygg

    G7
Och knalla' in på muggen för att lätta på sitt tryck

    E7
Men just som han var färdig så hörde han ett skrik

      A7
Ifrån baren, och ett ljud som om nå'n krossade porslin

    D7
Han lösgjorde revolvern och väste för sej själv:

            G7       A7              D7
"Här borde hänt nå't.......för länge se'n"

  D7
I baren stod två ynglingar i mask och grova skor;

   G7
På golvet kröp negressen runt i pölar av sitt blod

    E7
Den längre utav rånarna fick syn på Brady först

       A7
Så han höjde sin pistol och siktade mot snutens bröst

    D7
Men Brady sköt direkt, och sedan sköt han om igen;

          G7      A7              D7
Han hade lärt sej.......för länge se'n

        D7
När ambulanserna kom fram till fiket var allting försent;

    G7
Två vita unga män och en negress fanns inte mer

    E7
Och snart var baren fylld av journalister och polis

    A7
Men Brady ville inte säja nå't om tragedin

    D7
Han satt i sin patrullbil och muttra' för sig själv;

            G7    A7              D7
"Jag borde slutat.......för länge se'n"

        D7
För vad ingen annan visste var att Bradys egen grabb

    G7
Var en av dom som dåldes bakom rånarmaskerna

    E7
Han såg det när man hade dragit av dom huvorna

       A7
Och befälet fråga' Brady om han kände mördarna

   D7
Då nickade han sorgset mot den ene ynglingen:

                 G7   A7              D7
"Han var en jag kände.......för länge se'n"